Att springa för Sveriges bästa klubb

Efter några dagars reflektion och gårdagens firande med tårta i klubbstugan kommer här några tankar om årets 25-manna stafett.

Om man inte är orienterare så är den korta beskrivningen att det är en stor stafett där varje lag har 25 löpare varav en viss mix av dam/herr och senior/ungdom/veteran, med andra ord måste klubben ha en bra bredd på sin verksamhet. Dels att få till den här mixen av åldrar men också för att kompensera för eventuella bortfall pga sjukdom och skador.

Årets upplaga av 25-manna gick av stapeln i typ Botkyrka och Göteborg-Majorna OK kunde fantastiskt nog ställa hela fyra lag på startlinjen. Vi snackar alltså 100 (!) löpare samt ett gäng reserver och lagledare på plats. Bara detta är en stor prestation. Att vi sedan gör sjukt stabila lopp i stort sett rakt igenom och blir bästa svenska klubb på en andraplats bakom norska Halden var kanon. Och på det blir vi i andralaget tävlingens bästa andralag, fantastiskt!

Men som många påpekade innan, under och efter tävling så är kanske det allra bästaste klubbkänslan. Jag är sjukt stolt över att springa för Sveriges bästa klubb! Och tårtan smakade riktigt gott igår...

Ytterligare om mitt eget lopp och söndagens medeldistanstävling kommer i ett annat inlägg (när jag fixat in karta och gpsspår i datorn).