Att "bara" springa Lidingöloppets 15-km bana innebär bl a att man startar betydligt tidigare på dagen, så frukostbuffé redan vid sju. Men också att det är mindre löpare på väg till Lidingövallen på morgonen vilket innebar en smidig resa ut till nummerlappsutdelningen. Själva nummerlappen hämtades snabbt ut men sedan tog det lite tid att ta sig igenom/hitta ut genom utställningstältet! I och med en sambo med för tillfället lite mindre starka vader så hade jag för dagen en stabil supporter och väskbärare. Så bara att byta om, lämna över väskan och jogga till start.
Hann se när första startled gav sig iväg vilket gjorde att jag visste ungefär var det var lerigast på startfältet (och därmed kunde undvika det) och att det skulle bli lite stökigt när löpare försöker undvika smutsa ner sina skor. Återigen, en fördel med 15-km banan var att direkt efter startfältet viker man vänster upp på en bred asfaltsväg som dessutom sluttade nedför! Med andra ord blev det aldrig trångt under loppet för väl av asfaltsvägen hade de redan spridit ut sig.
Öppnade lite för fort (4:30) men i och med att det var lättlöpt så tror jag inte att jag påverkades av det nämnvärt. Lugnade ner mig i första backarna på andra kilometern och höll sedan en jämnt tempo fram till fem kilometer som passerades strax under 25 min, alltså på medaljtid. Men sedan där någonstans började jag ana lite oråd och inse att jag inte hade den där absoluta dagsformen jag hade hoppats på. Tänkte pannben och jobbade på men så kom alla dessa backar som det är typ konstant de sista fyra kilometrarna fram till Grönsta och i år igen tog benen allt för mycket stryk. Lyckades hålla bra fart nedför och hyfsat uppför, men däremellan ett alldeles för lågt tempo. Strax före Grönsta gick skosnöret dessutom upp (slarvigt att inte fixa braiga knutar innan start) och jag insåg vid detta stopp att benen är rätt stela...
Hällde i mig lite mer blå sötsliskigt dryck och fick ta några gångsteg i backen ut från Grönsta. Sedan höll jag mig springandes hela vägen, vilket i och för sig är okej men det gick inte tillräckligt fort. Hade redan vid 7-8 km insett att 1:15 är helt omöjligt och vid 11km-passeringen började jag komma otäckt nära 1:20-gränsen också. Men med mycket pannben och en fartökning sista två kilometrarna (som jag upplevde som rätt lättlöpta) samt en rejält spurt tog jag mig i mål på 1:19:47.
Så här i efterhand är jag nöjd. Har inte alls tränat den snabbutålligheten som krävs och framförallt har jag inte sprungit i tillräckligt många backar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar